Dramaten! mmmhmmm DrAAAMATEN.. så ja nu har jag rätt röstläge.
Nå hur som helst avlagde jag min praktik på Dramaten , Sveriges Nationalscen.
En rolig anekdot jag minns är när jag fick vara med på en premiärfest eller om det nu
bara var en personalfest jag minns inte helt vilket av dem det var men det spelar ju ingen
roll. Måste hitta tillbaka till historien. Nåja. Många var fulla och jag blev automatiskt dedikerad DJ, sedan satte jag mig i en soffgrupp och snackade lite om allt möjligt, sedan kom vi in på vad som just inspirerat mig.
(Kom nu i håg att jag fortfarande studerar och suger i mig och ser allt runt omkring mig med stora tindrande ögon, lite lagom naivt så där)
Nå hur som helst så råkar jag nämna till en kollega vilka som inspirerat mig till det här yrket
och en av dom råkade nu vara Thorsten Flinck. Och jag tror nog aldrig jag fått en sådan utskällning av en person som jag precis mött på en fest som är jättefull och själv e man helt naken och ensam det gjorde ju inte saken bättre att det också satt yttligare folk i soffgruppen och ingen ingrep och räddade lilla mig, bland annat satt en person med en mycket hög post
som nog inte visste hur man skulle reagera när en praktikant blir pissad på. Jag idoliserade ju Thorsten Flinck som yrkesutövare inte som privatperson. För när jag började med teater så visste jag bara om hans mästerverk inte något om hans missbruk. Och hur han betedde sig på arbetsplatsen och det var alltså det jag fick skit för. och borde vetat bättre.
jag var 23-24år då. och 19år när jag började med teater. Sedan började jag gråta mitt framför ögonen på personen som skällde ut mig och jag som då inte visste att jag kunde gråta offentligt blev ännu mer rörd av det än av själva utskällningen. Det var först en vecka efteråt på vårens spelårsöppning som personen med hög post tog tag i saken, och sedan bad om ursäkt att den inte hoppade in och frågade om jag var okej. Personen som skällde ut mig var nog lite för stolt och jag minns inte ens om den bad om ursäkt överhuvudtaget.